Först och främst vill jag bara säga att förra inlägget.. Ja, vad ska jag säga? Vad är vinterkräksjukan egentligen? Antagligen ingenting för mig som är frisk. För min brukare däremot som hade en massa sjukdomar innan i grund och botten var det hela världen. I alla fall hela livet. H*n dog inatt under mitt pass. Det är nog det mest fruktansvärda jag varit med om i mitt liv och jag skäms över förra inlägget.
Jag tänker hela tiden tankar som, ”Tänk om jag gjort så istället”, ”Tänk om jag ändå ringt läkaren på dagen”, ”Tänk om jag vaknat lite, lite tidigare”. Men ingenting hjälper. Det är som det är. Läkare, ambulanspersonal, anhöriga, alla säger samma sak: ”Du kan inte tänka så, det som har hänt har hänt och hade antagligen hänt i alla fall”. Ja, antagligen. Men ändå så finns tankarna där och jag får inte bort dem.
Allt gick så oerhört snabbt. Jag vaknade av konstiga andetag, gick in och kollade till utan att få kontakt. Ringde direkt 112 och i samma ögonblick som ambulanspersonalen steg in genom dörren dog h*n. Jag har aldrig varit med om att någon dött i mina armar innan, jag har aldrig ens sett en död människa. Nu har jag. Någon som jag dessutom tyckte oerhört mycket om. Jag är så ledsen, så ledsen att jag inte finner ord.
R.I.P
Skrevs den 11 februari 2010 & är kategoriserat under Jag, Jobb.
KRAMAR OM!!!
åh… ja sitter här o gråter av det du skriver. så ledsen för din och h*ns familjs skull! <3 MASSA massa kärlek te dig!
Men kära gumman, fy så hemskt. Kramar i massor !
Usch, vad hemskt..
*Krama massa*
Vilken hemsk uppplevelse det måste ha varit! Men klandra inte dig själv, du gjorde ju vad du kunde! Tänker på dig!
Kramar!
Kramar om i massor
Finns här
Kram på dej! Men dina anhöriga har rätt, du får absolut inte tänka att det är ditt fel!
Kram… jobbigt… Men försök att inte tänk så… det hade säkerligen hänt ändå. MASSA KRAMAR
Att någon dör i ens famn är en upplevelse man helst inte vill vara med om. Och det är fruktansvärt att någon dör överhuvudtaget. Men som alla har sagt – du kunde inte gjort annorlunda. Dessutom dog din brukare trygg i dina armar, vilket betyder mycket. H*n fick känna trygghet ända till slutet, och det är viktigt. Du har inte gjort något fel alls! Men jag vet hur det är – man lägger skulden på sig själv trots att man vet att man inte kunde agerat annorlunda. Det tar ett tag innan man kan släppa det, och jag hoppas att du får stöd nu genom någon slags krishantering?
Kram!
*styrke-kramar*
Många kramar!
Jag har själv jobbat inom vården och varit med samt tagit hand om döda. Första gången är alltid jobbig.. däremot kan jag säga att du hade inte kunnat göra nåt för att förhindra detta och det var på intet sätt ditt fel, du gjorde allt ku kunde!
*styrkekramar*
Jag vet inte vad jag ska säga.. Du gjorde allt du kunde! Och h*n var säkert tacksam över att ha dig. :) Beklagar sorgen.. *kramar*
*kramar om hårt!*
åh gumman, blir alldeles tårögd.. Vet hur jobbigt det är när någon ”lämnar” en, men däremot har jag inte den blekaste aning om hur det känns att vara närvarande. Kan dock tänka mig..
Du behöver absolut inte skämmas över ditt förra inlägg, alla vet att du menar väl och när du tycker synd om dig själv så är det uppenbart att du har glimten i ögat :).
Tänker på dig! Massor med kramar (och en massa pussar och bit ifrån hectuuur) <3
Stackars dig!!
Tänk på att det var tur att du var där och att du vaknade innan så att hon slapp dö ensam.
Vill du prata så finns jag här.
Kram från din”plastmamma”.
Men vännen då! Klart det inte är ditt fel! Man kan inte gå och tänka på alla tänk om… Men jag förstår såklart att du gör det, för det är helt naturligt. Vet själv alla tankar man får eftersom jag var med när J:s lillebror dog.
Tänker på dig!
Skicka ett sms om du vill prata… Kram kram
Massa kramar till dig… jobbigt är det minst sagt. Har själv varit närvarande först då min mamma dog och sedan min pappa.
H
ej Mia.
Din stackare va jobbigt,vet inte hur en annan skulle klara det.många många tänker på dej kramar
Men du får tänka på att du ändå va där när det hände och att inte personen va ensam! Sen hade du inte kunnat göra mer! Det är tyvärr sånt som händer! Men det är klart extra hemskt att va ensam första gången, det är ju inte kul när sånt händer!
Jag hade tur om man nu kan säga så att jag inte jobbade när den första jag såg död dog. Annars har jag vakat på många som ligger för döden.
Du får åxå se det som att personen mår bra nu och har det kanske bättre! Vet ju inte vad felet va på den.
Men det går att komma vidare!
Kramar
Oj Mia, jag vet knappt vad jag ska skriva. Jag beklagar verkligen sorgen och denna fruktansvärda upplevelse. KRAM på dig!
Uffa, beklagar verkligen. Fy vad hemskt. Men klandra inte dig själv. Stor bamsekram