… kommer sällan ensam.
Först sket sig hela min hemsida. Jag tänkte uppdatera min wp till nya version, men se det ville sig inte. Hela skiten klappade ihop. Jag blev så trött att jag kastade allt och börjar därför på full rulle. Sidan är långt ifrån klar, men den är ju i alla fall läsduglig (hoppas jag).
Sedan avlivades Rasmus. Min Rasmus. (Mattes mammas labrador för er oinvigda). Han har funnits med så länge jag kan minnas. Men han fick ett bra liv. Hela 13 år skulle han fylla, det är minsann inte dåligt för en labrador. Men sorligt är det. Dock blev han så dålig mot slutet att han inte åt som han skulle och kissade inne (så han skämdes ihjäl). Så visst var det ett bra beslut, men ändå… *sakna*
Slutligen så blev en vän till mig biten av en av sina diamantskallerormar och ligger numer på IVA. Jag hoppas innerligt att han kommer bli bra snart och helt återställd. *orolig*
Stackars hunden. *kramar* Läskigt med ormbett. Man ska inte ha giftormar tycker jag… :eek