Resten av dagen blev bättre än den började. Efter jag sovit en stund åkte vi ut till Niklas & Maria (uppfödarna till våra hundar). Barnen lekte & vi fikade och hade det trevligt i vanlig ordning. Sen på kvällen när vi åkte hem drog jag vidare till Johan & klippte mig. Så nu är det kort ska ni veta. Ska bara färga det först så får ni bild sen..
Nu såhär på kvällskvisten har dock oron & nervositeten kommit tillbaka. Jättejobbigt. Inte vet jag vad det kan vara heller. Nåja, ska ta mig en dusch nu och sen hoppa i säng. Imorgon blir det att luncha med Anna. Ska bli muschos trevligt.
Men först, ett litet filmklipp från idag när Matte ”tränar” lite med Marias Ezzy.
Jag känner mig lite nere, på dåligt humör och deppig. Varför vet jag inte riktigt. Har iofs knappt sovit något på jobbet inatt så det kan ha med saken att göra. Hade skitsvårt att sova, sen fastnade jag i Ozzy’s bok. Älskar att läsa kändisars memoarer & biografier och har plöjt igenom en hel del på sista tiden. Mötley Crüe, Jenna Jameson, Manson, Nikki Sixx, Ron Jeremy, Traci Lords, Lemmy osv. Nästa bok på tur blir väl Slashs, Johnny Cashs eller varför inte Bruce Dickinsons? Någon med fler tips?
Hur som, Ozzy är nog nog min största idol om man kan säga att man har idoler fortfarande. Jag tycker han är lika bra nu som jag gjorde för 20 år sedan. Inte många artister jag känner så för. Skrönerna om honom har varit många och han omnämns i en del av böckerna jag läst innan. Jag älskade läsa om hans liv & hans berättelser och versioner av saker som hänt genom åren så det var kanske inte så konstigt att jag fastnade i boken. Synd att den redan är slut bara..
Jaja… Det här skulle ju egentligen inte bli något hyllningsinlägg till Ozzy. Jag skulle bara skriva att jag kände mig nere & funderade på om det berodde på att jag sovit dåligt. Men nu blev det som det blev och jag är glad för det. Ozzy förtjänar fan ett hyllningsinlägg i den här bloggen.
Ozzy, vilken människa, vilket liv, vilken röst, vilken begåvning. My hero. All hail to you.
En av mina favoritballader genom tiderna. Den ger mig fortfarande rysningar…
Idag har jag och Loke kollat på Ronja Rövardotter.
*Det blixtrar & dundrar och Mattisborgen klyvs på mitten*
Loke: Oj, vilket åskväder.
Jag: Mmm… Det kan man säga.
Loke: Det var ju synd att de inte hade åskledare!
Kollade på den filmen igår. Fan, så bra den var. Lätt en av mina favoritrullar. Måste nog se den snart igen. Kolla du med vettja. Du kommer inte att bli besviken.
En rolig sak också. Loke vaknade till under filmen och såg en scen när en zombie flög ut genom framrutan på en bil och skrapade bort halva huvudet. Här var hans kommentar: ”Oj mamma. Vilken skavsår hon fick, det måste ha gjort ont…”
Har inge vettigt att komma med (idag heller). Har grejat lite med beställningar och nu håller jag på att tvätta. Sen ska man väl ta tag i lite andra hemmasysslor också. Plocka undan lite, diska, laga mat och sånt. Hunden måste rastas också och efter jag hämtat Lokeungen på dagis så ska vi iväg och köpa inneskor till honom. De ska ju helst ha det på fotbollsträningen han har på lördagar.
Mår fortfarande inge vidare. Matt, skakig, illamående och ångestfylld. Vill bara att skiten ska släppa, men det är jag tydligen ensam om. Vaknade av att jag hade svinont i halsen också. Men nu, såhär 3 koppar kaffe senare så känns den helt ok i alla fall.
Förmiddagen spenderade jag i alla fall framför Ps3:an och Modern Warfare 2 (Call Of Duty 6). Var ju tvungen att försöka förstå Mattes besatthet av CoD och faktum är att det var riktigt kul. Svårt absolut, men roligt. Inte sista gången jag spelade det. Men först ska jag skapa en egen gubbe och inte snika på hans. Men nu, hänga tvätt.
Orkar inte ladda upp några kort idag heller, men bjuder på en grym hockeyvideo som ni kan njuta av så länge. Bli inte för avundsjuka på mina skridskoskills bara. Sen kan man ju verkligen fråga sig varför den enda som faktiskt kan åka skridskor (dvs brorsan) står still vid sargen…
Sådär, då har jag lämnat Loke själv hos sin dagmamma för första gången och passat på att ta en långpromenad med Rally. Och imorse när vi vaknade så möttes vi av (som så många andra gånger) en hungrig katt.
Ps. Varför måste jag alltid prata med sån där röst när jag pratar med Mollganan? Och varför måste Loke härma mig konstant i bakgrunden? Ds.