Mycket jobb blir det. Jobbade igår, ska jobba imorgon, på fredag och på måndag igen. Dygn alltså, så jag kommer ju vara osocial delux närmsta veckan. Jaja, kom hem från jobbet för en stund sedan och tänkte krypa ner och vila lite med Myran nu. Natti.
Kass mobilbil på mig & Tyran.
Albin & jag på tåget upp.
Jag demonstrerar hur Albin ser ut när han tar kort. 
Linnéa, Emil, Albin & jag (som försöker gottgöra bristen på hals på förra kortet).
Ann-Chatrin ser ut att ha haft lika kul som jag hade. 
Självklart var Mr Roger med.
Jag, muntergöken Emil & Linnéa (med solen i ögonen).
2 sekunder senare.
Sen tyckte Linnéa att det fick vara nog med fotande. 
Kom hem från jobbet för en liten stund sedan. Många timmars sömn kan man ju inte skryta med att man haft direkt. Känns som att jag inte sovit på en vecka, samt blivit överkörd av en ångvält eller nåt. Hungrig är jag också.
Nåja, väldigt roligt och trevligt har jag haft i alla fall. Vi tog tåget 8 på morgonen till Sthlm och det straxt efter 22 hem så det var verkligen en lång dag att springa på stan. Ett tag trodde jag att jag skulle behöva amputera benen eller något, för satan vad ont jag hade i fötterna framåt kvällskvisten. Det var en befrielse att få slå sig ner på tåget.
Natten innan hade jag dock en panikångestattack från helvetet. Jag har inte haft en sån på ja, säkert två år eller något. Fruktansvärt var det, men jag har känt det i kroppen på senaste tiden. Ångest & oro. Varför? Jag tror det beror på att en del i min närhet går igenom en tuff tid. Något annat kan jag inte tänka mig att det skulle kunna vara. Dessutom har jag slarvat med medicinen. Igen. Jag måste verkligen bli bättre på det.
Men dagen och tågresan gick över förväntan. Jag vägrade ta med mig något lugnande för jag vägrar att hamna där jag var förut och jag klarade det galant. Så trots bakslaget med panikångesten är jag ändå ganska stolt över mig själv. Och som sagt, kul hade jag! 
I vanliga fall tycker jag att jag har ett bra jobb. Vissa dagar är det dock bättre, som idag. Idag hänger vi nämligen i Sthlm hela dagen för att äta gott och shoppa (i trevligt sällskap). Detta får jag alltså lön för och inte nog med det, maten och fikat blir betalat. Kan det bli bättre? Jag bara undrar… 
Mår som en kasse skit idag. Satt på toaletten till 5 imorse med diarré och magsmärtor. Varför? Jag har ingen aning. Väckarklockan ringde två timmar senare. Kul. Stod i valet och kvalet och tvekade och funderade och hade mig. Skulle jag sjukanmäla mig? Men beslutade mig sen för att inte göra det med tanke på att vi för tillfället inte har några vikarier. Hoppades att hon som redan jobbade skulle kunna byta av mitt pass i eftermiddag så jag fick åka hem sen, men det kunde hon tyvärr inte.
Väl på jobbet mådde jag ju inte bättre direkt. Var pisstrött, matt i hela kroppen, kallsvettades och mådde illa. Troligtvis berodde det sista på hunger, men jag vågade inte äta något ifall det skulle komma ut lika fort. Varför ska man bli sjuk när man absolut inte får? Sämre tillfälle (ur jobbsynvinkel) får man ju leta efter med tanke på att en annan ordinarie personal redan är sjuk.
Men nu är jag hemma i alla fall och ska försöka äta något. Min brukare skickade hem mig och så här när jag väl är hemma känns det skönt (trots extremt dåligt samvete över att jag inte jobbar när läget är som det är). Hennes kille sköter ruljansen nu och hittar de ingen ersättare till ikväll åker jag tillbaka (om jag inte skulle bli sämre). Så nu ska jag försöka peta i mig något och sova lite. Förhoppningsvis är jag bättre när jag vaknar.
Gårdagen var jättetrevligt. Direkt efter jag slutat jobbet så åkt vi till Linde med bästa Sanna & Alex för att åka båt och bada. Och det gjorde vi, även kneeboard åktes av grabbarna medan vi andra mest satt på stranden och hånskrattade när de åkte omkull.
Kvällen blev däremot inte riktigt lika rolig. En vikarie som jag ringt in under dagen skickade ett sms straxt efter 22.30 och berättade att hon inte kunde jobba. Det är inte OK. Av ren tur (för min brukare) så såg jag det. Så fram till tolv satt jag i telefon och försökte få tag i någon som kunde jobba. Ibland är det verkligen hopplöst. Folk är redan uppbokade på andra ställen, har semester, redan jobbar osv. Då spelar det ingen roll hur många vikarier man har.
Till slut löste det sig i alla fall. 
Men, det resulterade i att jag ska jobba halva dagen så nu ska jag bege mig iväg mot jobbet. Bilder från igår dyker upp ikväll!
Usch vad jag är dåligt på att blogga nu för tiden. Lusten är som bortblåst. Jättetråkigt. Inte har jag något speciellt att blogga om heller. Jobb imorgon igen. Då blir jag tydligen bjuden på mat hela dagen har jag fått nys om. Ann-Chatrins (som jag jobbar hos) frys har tydligen pajat under dagen så det fanns massor som måste äta och lagas innan det blir förstört. Skulle få med mig en kasse hem till pojkarna och djuren också. Perfekt!
Annars känns det som att vi far och flänger hela tiden. Alltid träffar vi någon/några och ändå har man dåligt samvete för att det är andra man borde träffa också. Det är jobbigt att vara populär. Nej, men seriöst det känns verkligen som att tiden inte räcker till. Igår var vi t.ex. hemma hos Lokes tjej Tindra med familj och idag har Loke haft Simon (en kompis från dagis) här. Ska försöka hinna med er andra också. Promise!
Loke & en suddig Simon.
Glömde fråga Simons föräldrar om det var ok att lägga upp bild på honom på nätet.
Idag jobbade jag inte, men jag var ändå iväg på utflykt med jobbet. Den här månadens aktivitet som kontoret anordnat var fiske & fika i Ässundet. Vädret var väl sådär. När vi kom började det regna, men då satt vi inne på kaféet och blev bjudna på räkmackor och kaffe så det gjorde inget. Sedan när det var dags för fisket så kom solen. Som på beställning. Så vi klagade inte.
Jag hängde såklart mest med Ann-Chatrin och hennes familj (som jag jobbar hos). Det var Emelie som jobbade idag så hon var med också. Ingen fisk fick vi, men roligt hade vi ändå. Det kanske bilderna nedan bevisar.
Idag börjar jag mitt nya liv. Igen. För vilken gång i ordningen? Jag har ingen aning. Inte vill jag veta det heller iofs, för då skulle jag säkert gå in i en djup depression. Jag förstår inte att det här med att gå ner i vikt ska vara så himla svårt. Varför måste allt vara så himla gott för? Men framförallt, varför måste jag ha världens kanske sämsta karaktär?
GI-maten som jag brukar köra på när jag går ner i vikt står mig långt upp i halsen och jag känner att jag behöver en nytändning. En nystart. Så nu har jag anmält mig till Aftonbladets viktklubb. Verkar lite meckigt med allt som ska skrivas i & räknas ut, men samtidigt skönt att kunna äta kolhydrater. Förhoppningsvis kommer jag in i ”rätt tänk” nu. Lär mig hur jag ska äta för att i princip kunna äta vad jag vill. Men nu i början verkar det bli väldigt mycket uträkningar, diagram och grejer.
Jaja… Jag kan tänka mig att ni är trötta på allt mitt tjat om vikt hit och dit så vi lämnar det. Dock har jag inte så mycket annat att skriva om. Jobbar och sover mest känns det som. Socialt liv, vad är det? Men imorgon jobbar jag i alla fall sista passet innan lördagspasset kommer. Så, tre helt lediga dagar har jag och då ska jag passa på att njuta! Dessutom ska jag nog pyssla lite. Har varit sjukt sugen på att pyssla med allt möjligt, men jag har ju för bövelen inte tid.
Lokeungen har käkat blåbärssmoothie.
Känns som att jag inte hinner med någonting nu för tiden. Har tagit på mig extrapass på jobbet så då försvinner ju en hel del tid och mer lär det bli. När man jobbar 24h pass varannan dag så känns det inte som att man är ledig någonting alls. Man kommer hem på morgonen. Käkar lite & lägger sig för att ta igen lite sömn. Sen umgås med familjen och försöka ta hand lite om hemmet innan sängen nalkas och man ska jobba ytterligare 24 h.
På eftermiddagen idag träffade vi i alla fall Sanna & Alex. De skulle bort nu under kvällen så de lämnade kvar Hectür här = det är ganska trångt i sängen. Men jag får väl försöka maka mig plats nu. Jobb imorgon igen så sängen kallar. Borde egentligen lagt mig för länge sedan.
Men först, en bild på nya blomman in das kitchen.
