Idag var alltså den stora dagen då jag skulle på arbetsintervju. Var rätt nervös innan men klarade det hyfsat bra. Ibland brukar jag tänka tillbaka lite, för bara ca 1 år sedan hade jag aldrig klarat av det här mötet. Jag hade fått panikångest, tagit lugnande och antagligen inte tagit mig dit i alla fall trots tabletterna. Sen ännu mer ångest efteråt för att jag inte klarade av det.
Men, så är det alltså inte nu. Äter aldrig lugnande eller sömntabletter längre och det känns så bra! Visst, jag äter fortfarande ”lyckopiller”, men inte alls samma mängd som förut och i sammanhanget känns det rätt obetydligt. Får jag fortsätta äta det resten av livet så fine. Då gör jag det. Bara jag får fortsätta fungera som ”er normala”. Är så glad att jag blivit mer trygg i mig själv och faktiskt tagit mig upp ur allt det nattsvarta som härskade innan.
Jaja… Det var ett litet sidospår. Det jag skulle komma till var att allt kändes bra med den nya brukaren (i alla fall det vi hann få ut av den korta stund vi träffades). En timme senare ringde de från kontoret och berättade att brukaren gillade mig och ville ha mig som assistent. Kommer börja gå bredvid redan nästa vecka. Känns såklart jätteroligt, samtidigt som det har gått lite snabbt sedan min förra brukares bortgång. Men jag ska inte klaga. Inte alla som lyckas få jobb nu i dessa tider.
Mitt nyvunna jobb firade jag i alla fall med att åka ut till Marieberg. Hade spanat in en snygg tunna att ha hundmaten i hos Sanna & Alex så jag skyndade mig att köpa en likadan. Har verkligen saknat en sån och snygga fodertunnor till bra pris växer verkligen inte på träd. Plockade med några koppar också (som är samma modell som de jag har fast andra mönster).
Men, nu ska jag sova. Imorgon är det bröllop som gäller. Ska bli så kul!!
