Jag känner mig lite nere, på dåligt humör och deppig. Varför vet jag inte riktigt. Har iofs knappt sovit något på jobbet inatt så det kan ha med saken att göra. Hade skitsvårt att sova, sen fastnade jag i Ozzy’s bok. Älskar att läsa kändisars memoarer & biografier och har plöjt igenom en hel del på sista tiden. Mötley Crüe, Jenna Jameson, Manson, Nikki Sixx, Ron Jeremy, Traci Lords, Lemmy osv. Nästa bok på tur blir väl Slashs, Johnny Cashs eller varför inte Bruce Dickinsons? Någon med fler tips?
Hur som, Ozzy är nog nog min största idol om man kan säga att man har idoler fortfarande. Jag tycker han är lika bra nu som jag gjorde för 20 år sedan. Inte många artister jag känner så för. Skrönerna om honom har varit många och han omnämns i en del av böckerna jag läst innan. Jag älskade läsa om hans liv & hans berättelser och versioner av saker som hänt genom åren så det var kanske inte så konstigt att jag fastnade i boken. Synd att den redan är slut bara..
Jaja… Det här skulle ju egentligen inte bli något hyllningsinlägg till Ozzy. Jag skulle bara skriva att jag kände mig nere & funderade på om det berodde på att jag sovit dåligt. Men nu blev det som det blev och jag är glad för det. Ozzy förtjänar fan ett hyllningsinlägg i den här bloggen.
Ozzy, vilken människa, vilket liv, vilken röst, vilken begåvning. My hero. All hail to you.
En av mina favoritballader genom tiderna. Den ger mig fortfarande rysningar…





