Kom hem från jobbet för en liten stund sedan. Många timmars sömn kan man ju inte skryta med att man haft direkt. Känns som att jag inte sovit på en vecka, samt blivit överkörd av en ångvält eller nåt. Hungrig är jag också.
Nåja, väldigt roligt och trevligt har jag haft i alla fall. Vi tog tåget 8 på morgonen till Sthlm och det straxt efter 22 hem så det var verkligen en lång dag att springa på stan. Ett tag trodde jag att jag skulle behöva amputera benen eller något, för satan vad ont jag hade i fötterna framåt kvällskvisten. Det var en befrielse att få slå sig ner på tåget.
Natten innan hade jag dock en panikångestattack från helvetet. Jag har inte haft en sån på ja, säkert två år eller något. Fruktansvärt var det, men jag har känt det i kroppen på senaste tiden. Ångest & oro. Varför? Jag tror det beror på att en del i min närhet går igenom en tuff tid. Något annat kan jag inte tänka mig att det skulle kunna vara. Dessutom har jag slarvat med medicinen. Igen. Jag måste verkligen bli bättre på det.
Men dagen och tågresan gick över förväntan. Jag vägrade ta med mig något lugnande för jag vägrar att hamna där jag var förut och jag klarade det galant. Så trots bakslaget med panikångesten är jag ändå ganska stolt över mig själv. Och som sagt, kul hade jag!






Nu har jag precis lagt ungen och själv tänkte jag bänka mig framför TV:n. Först 
