Alla er som känner mig och har hängt med ett tag vet ju att jag har varit ett filmfreak av stora mått. Nu däremot så blir det inte alls lika mycket film för min del. De tar ju slut så snabbt. 
Jag plöjer mest igenom olika serier. Älskar att följa de olika rollkaraktärerna timma efter timma. Självklart skaffat man sig ju favoriter också. Här är mina. Vilka gillar du? Har vi samma?
Tips på andra bra serier mottages tacksamt! 
Jag har fått en del frågor angående det här med GI/LCHF kosten jag och Matte äter. Anledningen till att jag skriver GI/LCHF, dvs en liten blandning av båda är att jag egentligen inte har någon koll. Vi håller oss helt undan från kolhydrater i form av bröd, pasta, potatis, ris, mjöl osv men det är inte så att vi vare sig sitter och räknar kollisar eller fett.
Rent generellt kör vi med 5g regeln. Allt som innehåller mindre än 5g kolhydrater är tillåtet. Sen äter vi bara äkta smör och definitivt inga lightprodukter. Här är det vispgrädde, majonäs och creme fraiche som gäller. Men hur mycket fett vi äter har jag ingen direkt koll på och det varierar väldigt från dag till dag beroende på vad vi (läs: jag) lagar för mat.
Mejeriprodukter äter vi hur mycket vi vill också, vi har ingen begränsning där heller. Mörk choklad och nötter äter vi också (fast det har mer kolhydrater). Ibland händer det att vi äter någon lättsockrad sylt av något slag också, men annars är vi rätt duktiga och resultat har det gett. Båda har gått ner över 10 kg var på 10 veckor utan att ha motionerat minsta lilla. 
Just, sen är det två som vill ha recept på LCHF-pizzan jag gjorde igår och varifrån jag hittade recpetet på ”degen” från första början kommer jag tyvärr inte ihåg. Inte kan jag de exakta måtten heller, men det är inte så noga. Detta är vad jag tar på ett ungefär:
Vispa äggens gula och vita för sig. Massor! Häll i resten av ingredienserna i bunken där du har vispat gulan. Vispa lite till. Sen blandar du försiktigt ner äggvitan i smeten. Häll allt i en smord form och grädda i ca 200 grader tills det fått en gyllenbrun färg. På med det du vill ha på pizzan och grädda vidare tills det är klart. Lätt som en plätt och minimaliskt med kolhydrater! 
Jag vet att jag lovade att inte blogga mer om katter, men man måste väl för bövelen få visa lite bilder. *ler* Kom ju på att ni inte fått sett Molly än och det går ju inte för sig. Tyvärr är bilderna inte de bästa då ljuset sög och alla med katt vet ju hur lätt det är att fota dem med blixt. Bättre blinkreflexer får man ju leta efter. Men här får ni ju ett hum om hur skönheten ser ut i alla fall.
Först en rättning av föregående inlägg. Killen som matat Juni såg att hon hade halsband där texten ”I belong to” stod. Vad han tydligen inte fattat var att det var en tryckknapp efter där man kunde ta knäppa upp och se telefonnummret. Det gör ju nästan saken ännu värre tycker jag. För då såg han tydligt att hon hade halsband. *mutter*
Idag då? Jo, idag jag med matat främmande katter. Jag hade hört på förmiddagen att det var ett jävla jamande utanför, men tänkte inte mer på det. Runt 14.00 ringer det en människa på dörren (det är en väldig katttrafik här) och frågar om det är mina två katter hon hittat. Med sig har hon en genomblöt och frusen liten kattunge och så en liten större katt (antagligen den lillas mamma) som också är blöt och frusen. Den lilla kattungen satt fast i ett träd och ”mamman” stod under och så jamade de åt varandra. Vill passa på att berätta att det är snöstorm här. Mitt hjärta blödde och jag tog in de små stackarna.
Torkade av dem lite och så kastade de sig över matskålarna jag hade och började äta. Ingen har halsband eller id-märkning. Sedan ägnade de en lång stund år att äta. De hade inga problem med mina katter, men Molly fräste som fan åt dem. Den lilla passade även på att använda lådan så de lär ju ha ett hem någonstans.
Nu har de i alla fall torkat och är varma så jag tog ut dem igen. Det har slutat snöa också. Har kollat ett par gånger och de sitter fortfarande kvar här utanför. Värsta dilemmat. Vill ju inte att de ska vänja sig vid att vara här, samtidigt som jag inte vill tvinga ut dem i kylan igen. Jag fattar mig verkligen inte på folk som har utekatter utan någon slags märkning. Jag hoppas de hittar hem (om de har något). Sitter de kvar om några timmar så tar jag in dem igen och skriver lappar och sätter ut. Hoppas det inte går så långt. De är jättefina, sociala och trevliga. Men jag kan ju inte ha fem katter. Helt uteslutet.
Idag när jag var på jobbet såg faktiskt Matte Juni här på gården. Kändes oerhört skönt när han ringde och berättade det. En stor sten lättade från mitt hjärta. En stund efteråt ringde han igen. Han berättade att det varit en kille här och knackat på. Det här är vad som sägs:
*knack, knack*
Matte: Hej?
Kille: Hej. Jag tänkte bara höra om ni har en grå(!?) katt.
Matte: Ja, vaddå då?
Kille: Jaha, för vi har matat henne ett par veckor nu så hon brukar vara hemma hos oss. Såg inte att hon hade halsband förrän idag.
Matte: Va!?
Kille: Ja, vi har köpt hem massa burkmat till henne och hon brukar följa med mig hem när jag går på parkeringen. Vaddå, ska ni ha henne kvar eller?
Matte: Ja, det är klart.
Kille: Jaha, för min son har verkligen fäst sig vid henne. Ni vet ingen annan som har katt!?
Vafan är det med folk!? Jävligt konstigt att Juni blir med honom hem om hon får burkmat hela tiden. Man matar fan inte andras katter! Speciellt inte om de inte ser undernärda ut och har halsband med ägarens telefonnummer. Jag är så arg. Men samtidigt är jag såklart lättad över att ingenting hänt henne och att hon tillbringar natten här hemma. Men ändå. Jävla idioter.
Idag är det 4 dagar sedan jag såg Juni sist. Det känns otroligt jobbigt. Jag har pratat med grannar och håller ständig utkik efter henne, men inga spår. Iofs brukar hon kunna ”försvinna” något dygn eller två, men aldrig så här länge. Jag är så orolig att något har hänt.
Annars har jag mina aningar om att någon matar henne. För hon är sällan hemma och äter, men har ändå blivit fet. Hur går det till? Juli äter hela dagarna och är mycket smalare. Båda är avmaskade och kastrerade. Är det så är jag förbannad på människan i fråga. Båda mina katter är ID-märkta och har halsband med telefonnummer. Då vet man att katten i fråga hör hemma någonstans. Har någon kört över henne eller liknande borde de också kunna ringa och höra av sig. Själva ovissheten är ett helvete. Förhoppningsvis har hon bara lite vårkänningar och är ute och roar sig och beslutar sig för att komma hem snart. Helst igår.
Men trots Junis frånvaro så har vi fortfarande två katter hemma. Hannas mamma har en svart oriental, Molly som hon inte kan ha kvar. Det visade sig snart att Molly inte går speciellt bra ihop med Hannas katt Tinkles, så hon hamnade hos oss. En otroligt tillgiven och härlig katt. Vi förälskade oss direkt i henne. Juli funkar hon bra ihop med också. Visst, de är inte bästa vänner (än) men de nosar på varandra och är väldigt nyfikna. Någon gång morrar de lite, men det har gått över förväntan. De har ju trots att bara bott tillsammans en halv dag.
Problemet med det hela? Ett stort problem är att Molly kissat inne hos Hanna. Jag vill inte ha en katt som kissar inne. Dessutom har hon känslig mage och äter specialmat + att hon bitit av sig lite hår på ryggen. Antar att åtminstone det sistnämnda beror på stress, men vet inte. Största problem är nog i alla fall om det inte skulle funka med Molly. Den lilla flickan har redan tagit stor plats i våra hjärtan.
Idag var första dagen jag jobbade det här året. Har ju varit sjukskriven månaderna innan. Kändes jobbigt som fan innan. Hade världens ångest. Min brukare hade flyttat så det var nytt ställe, lite nya rutiner osv. Men allt gick bra. Så fort jag kom innanför dörren utbrast h*n: ”Men är det du Mia. Vad skönt att du är tillbaka, jag har saknat dig. Jag tycker så mycket om när du är hos mig”. Hur glad blir man inte av att höra det? H*n är världens goaste!
Igår var Maria & Johannes här. Vi tog en sväng i skogen & jag fick med mig kameran.
… jag bygger om.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så illamående och spytt så mycket som jag gjort det senaste halvåret. Det är hemskt. Jag hatar det. Jag måste ha världens sämsta immunförsvar. Har ju verkligen mått skit de senaste dagarna med alla möjliga krämpor. Försöker äta lite saker som jag blir sugen på, men annars är aptiten som bortblåst. Inatt spydde jag grova mängder dessutom. Nu mår jag inte lika illa, men diarrén håller i sig. Vattenkonstistens. Det är ju synd att man inte har någon bidé. Hah…
Underbart väder är det också. Jag vill bara ut. Ut och fota. Men inte med risken att skita på mig längst vägen direkt. Dessutom tror jag inte det är speciellt många som är sugna på att umgås med mig. Så jag blir gräsänka ikväll. Loke åker hem till sin farfar för att tillbringa helgen där och Matte ska dra ner till Götebög efter jobbet och kolla på en kompis band som har spelning. Ja, jag lär ju inte bli med..